Lantzbermann

Att aldrig falla tillbaka igen

Det är så fruktansvärt svårt utan dig. Jag förstår inte varför jag försöker vara lycklig när jag inte är det. När jag inte är med dig kan jag låtsats hur jävla bra som helst, ja jag lurar mig själv till och med. Jag tror på min egen inbillning att jag är lycklig när du inte är omkring mig. Men så fort du är det så rivs alla sår upp. Varje gång jag ser dig tänker jag tillbaka på alla våra minnen, alla gånger som vi sa dem där tre små värdefulla orden. När jag såg dig med henne var det som om du skar med en kniv i mitt hjärta. Fy fan vad det gjorde ont i mig. Jag kanske inte visar/visade det. Men varje kväll så mår jag piss för att dem här tankarna dyker upp i mitt huvud. Jag har lovat mig själv att aldrig falla tillbaka igen, men först måste jag komma ur det. För det har jag inte ännu.. Jag saknar dig så jävla mycket. Nästa månad är det ett år utan dig, känslorna har svalnat men de är tillräckligt starka fortfarande för att jag ska kunna känna av dem. Vill bara hitta någon annan, så att jag kan glömma dig, glömma oss, glömma att det finns någon annan i bilden än mig. Jag drömmer om den dagen det sker.